Välkommen!
För 25 år sedan började jag blogga.
Jag fick idén av en vän som sa till mig: ”Det där kommer du att gilla.” Och det gjorde jag.
Under några år hoppade jag runt lite, tills jag 2004 skaffade min egen domän och började skriva på walentine.com. Jag skrev mycket – ofta och engagerat.
Tanken med min blogg var att skriva om allt och inget, högt och lågt. Genom åren skiftade fokus mellan olika ämnen. I början handlade mycket om att bråka med nötter inom Svenska kyrkan som var rädda för HBTQ-världen. Senare riktade jag in mig på att skriva om en viss kommun i Västsverige – Göteborg – där arbetsmiljön ofta var ett skämt.
Mina inlägg om Optimerad bemanning blev väldigt populära hos alla utom vissa tjänstemän i Göteborg. Jag fick till och med veta att jurister från staden varit inne och läst bloggen, för att se om det gick att göra något åt den. För på den tiden fanns inte yttrandefrihet i Göteborg. Man kunde få ”besök” av HR på sina APT-möten, där de förklarade att om man t.ex. bloggade om kommunen kunde det ses som illojalt. (Det var bara min enhet som fick HR på besök, för övrigt.)
Sedan hände andra saker i livet, och jag började istället skriva på sidan Till Daniel.
Efter Daniels död behövde jag dels ett ställe att skriva av mig på, men också en plats där jag kunde berätta hans historia. Daniels död orsakades av andra, och det ville jag både berätta om – och bevisa.
Genom åren är det många, och jag menar många, som har besökt Till Daniel. Jag är glad för hans skull att hans minne fått leva vidare där, och att han på något sätt fått en form av upprättelse. Det förtjänar han.
Sedan slutade jag skriva på nätet. Inte för att jag slutade skriva helt, men jag hittade andra platser att uttrycka mig på. Bloggen som format var ju mer eller mindre död.
Men för oss som inte gillar sociala medier…
För oss som tröttnat på att läsa om andras fantastiska liv – för det är ju det sociala medier handlar om.
Och för oss konstiga som har ett behov av att få ur oss det vi känner – vad ska vi göra?
Ja, nu när Zuckerberg, Musk och de andra valt att gå arm i arm med Trump har man inte direkt lust att sponsra de där rika nötterna, så…
Jag startar en blogg igen!
Med det säger jag: Välkommen till by Walentine – min nya fina blogg där du kommer att kunna läsa om allt jag känner för att skriva om.
Här finns också länkar till min gamla blogg och till sidan Till Daniel. Jag har samlat allt här, så det finns på samma plats.
Och om du – mot förmodan – skulle tycka om det du läser här: Berätta gärna för andra.
________________________________________________________________
Welcome!
25 years ago, I started blogging.
I got the idea from a friend who told me, “You’re going to like this,” and she was right.
For a few years, I jumped around a bit until, in 2004, I got my own domain and started writing at walentine.com. I wrote a lot—often and passionately.
The idea behind my blog was to write about everything and nothing, the big and the small. Over the years, the focus shifted between various topics. In the beginning, it was mostly about arguing with nuts in the Church of Sweden who were afraid of the LGBTQ+ world. Later, I focused on writing about a specific municipality in western Sweden—Gothenburg—where the work environment was often a joke.
My posts about Optimized Staffing became very popular—with everyone except a few civil servants in Gothenburg. I even learned that lawyers from the city had been reading my blog to see if anything could be done about it. Back then, freedom of speech didn’t really exist in Gothenburg. You could get a visit from HR at your team meetings, where they’d explain that if you, for example, blogged about the city, it could be seen as disloyal. (And for the record, it was only my unit that got those HR visits.)
Then life happened, and I started writing on a different site: Till Daniel.
After Daniel’s death, I needed a place to let my thoughts out—but I also needed a space to tell his story. Daniel’s death was caused by others, and I wanted not only to tell that story, but also to prove it.
Over the years, many—and I mean many—people have visited Till Daniel.
I’m happy for his sake that his memory lives on there, and that in some way, he received a kind of justice. Because he deserves that.
Eventually, I stopped writing online. Not because I stopped writing, but because I found other places to express myself. The blog, as a format, was basically dead.
But for those of us who don’t like social media…
For those of us who are tired of reading about everyone’s amazing lives—because that’s what social media is all about…
And for us weirdos who need to get our feelings out—what are we supposed to do?
Well, now that Zuckerberg, Musk, and the rest have chosen to walk arm in arm with Trump, I don’t really feel like sponsoring those rich idiots, so…
I’m starting a blog again!
With that, I say: Welcome to by Walentine—my new little blog where you’ll be able to read whatever I feel like writing about.
You’ll also find links to my old blog and to the Till Daniel site. I’ve gathered everything here in one place.
And if, by some small chance, you happen to like what you read here—please tell someone about it.
